Udaipur och Bangalore

Udaipur och Bangalore

Udaipur

Resan från Bundi till Udaipur har vi gjort flera gånger, först tar man dagtåg några timmar. Eftersom Tomas är senior så får vi ju automatiskt lower bed, det vet ni ju, men nu är det dag och då får man fönsterplats. Naturligtvis sitter några redan där, som man ett halvt dussin gånger får be att få sin plats. Det är faktiskt kul att titta ut och​ fotografera lite och på några av vägarna längs rälsen har vi kört hoj tidigare. Efter några timmar är vi framme i Chittorgarh och då måste vi fajtas med rickshaförarna om priset att åka de ca två kilometrarna till busstationen. Hutlösa 150 rupier är det vanligaste svaret som vi gång på på gång avböjer, efter ett tag inte helt vänligt. Vi kör hårt med 60 rupier och till slut får vi napp. Väl framme på busstationen köper vi biljett och tränger in oss i bussen som tursamt går strax efter. Efter några timmar på svettig buss är vi framme i Udaipur och dax att förhandla igen med rickshaförarna. Samma sak här, 150 rupier för några futtiga kilometer. Vi bestämmer oss att prova UBER taxi istället – för första gången. Installerade deras app för några dar sen och kopplade ihop det med Paytm-kontot. Tog några minuter så satt vi i en bil som var ny och fin och hade A/C. 73 rupier kostade det minus de 50 som vi fått som introduktionspremie, så totalt blev det 23 rupier, ca 3 kr. Helt OK. Tomas – transportbranschen 2-0!

Tågfuskare ertappad av kontrollant. Alla tittar nyfiket på och får ta del av alla personuppgifter.

Tågtoa – Hit måste man gå ibland – och sitta …

Typisk buss

De första dagarna i Udaipur förflyter i långsam takt.
Tomas är lite småförkyld och det drar ner vårt tempo. Här har vi ju varit så många gånger att det inte finns så många gränder kvar att gå i, åtminstone inte i de centrala delarna av staden. Men detta är en av de vackraste städerna vi besökt i Indien och det räcker gott att njuta av utsikten från olika platser. I år har vi dessutom fått ett rum med helt fantastisk utsikt och från vännen Henrics restaurang en trappa upp kan man inte önska sig något bättre.

Charcoal by Carlsson

Mums!

Marias favorit – Chicken Hawaii med mangomajo

En helt fantastisk utsikt – den blir man inte mätt på, så som man blir av maten hos Henric

Dag ett tar det hela förmiddagen för oss att gå och köpa en mc-hjälm till Maria och sedan sitter vi hela eftermiddagen på restaurangen uppe vid kungens palats och äter och dricker gott ihop med Henric och hans vän Paul, som också är här på besök från England. Man förbereder med massor av dekorationer för bröllop på palatset. Henric har VIP- kort så vi får gå in och titta på poolen och de mer privata delarna av palatset. Kortet har också gett oss 50 % på den digra lunchnotan.

Moppehjälm!

Kan detta vara årets bästa bild?

En riktig goding som vi inte kunde motstå.

Elektroniska speglar som blippar i olika färger är ett måste för ett bröllop på slottet.

Ganska ok miljö i de inre mer privata delarna av palatset

Dag två och tre går vi runt vid sjöarna och njuter av fint vädret och vackra utsikter, god mat och dryck. På kvällarna hänger vi en trappa upp på Charcoal by Carlsson – som bjuder den bästa maten i hela Udaipur – och har trevligt i sällskap med Paul, Henric när han hinner för allt jobb o restaurangen och Laura när hon hinner inför sin examen.

Kvällens njutning

Den obligatoriska brobilden

Palatset från andra sidan

Ibland är slitet väldigt fint!

Laura har inte bara examen hon jobbar också med sin videoblogg och tv-sändningar – live direkt från rooftopen

Henric får ta det lugnt en stund efter jobbet efter 23-tiden

Under helgen hyr vi två Royal Enfield 350-kubikare –
ganska nya och fina med sköna sadlar, bra skivbromsar fram och backspeglar. Ihop med Henric, Laura och Paul åker vi ut till två olika resorts utanför stan. På lördagen blir det en kortare tur och vi firar att Laura klarat sin examen. Åker till ett ställe bara ett par mil utanför stan där det förbereds för stort bröllop. Återigen är vi välkomna (tack vare Henrics kändisskap kanske) och får god lunch med fantastisk utsikt och sedan kaffe vid poolområdet. Bröllopsgästerna tittar intresserat på oss och några av dom hoppas att dessa exotiska gäster ska vara med på bröllopet.

Hojhyrarna

Hojåkarna

Vi inspekterar poolen

Poolbar

Vi hade kanske anat att vi åkte med två kakmonster…

På söndagen tar vi en längre tur ut till Jaisamand Lake som ligger ca sex mil från Udaipur. Det är den näst största konstgjorda sjön i Asien. Vägen ut från stan är lite stökig mitt på söndagen men så snart vi når landsbygden blir det vackert. Höga berg och djupa dalar, skogar och odlingslandskap med kossor, bufflar, moppar etc. Väl framme parkerar vi våra fyra tuffa hojar för att ta en båt ut till Jaisamand Island Resort (gratis tack vare Henric). En fin tur och fint ställe med en astråkig restaurang.

Jaisamand lake

Jaisamand lake resort

Tråkig matsal med trevligt folk

Båtturen tillbaka

Jaisamand

Tack Henric, Laura och Paul för trevliga och kul dagar med er! Vi ses kanske redan i Sverige till sommaren 😉

Idiotisk jävla dag

Vi gick upp och fixade lite med packningen och sen gick vi upp på rooftoppen och åt frukost. Samtidigt beställer vi Uber taxi med hjälp av appen till flygplatsen. Vi beställer ett par timmar innan vi ska åka. Exakt 30 min innan vi ska åka kommer en påminnelse från UBER. Vi packar det sista och betalar både hotell- och restaurangnotan. Vi går ner för trappan och och kollar efter taxin och exakt på utsatt tid kommer ett meddelande i mobilen att bokningen är cancelerad. Jag fibblar och donar men kan inte logga in igen, vi får lätt panik men tar hjälp av hotellet att fixa fram en vanlig taxi som naturligtvis kostar dubbelt så mycket. Tar en stund innan taxin kommer och det är mycket trafik så vi känner oss stressade. Pling i mobilen igen – Ah, flyget är 25 min försenat, pust!

Väl framme med taxin och ett knippe biljett- och passkontroller så röntkas bagaget först sen är det dax för incheckning. Inrikesflyg i Indien brukar ha max 15 kg per person och bagage. Ett kolli väger prick 15, det andra väger 16. Det bör inte vara nåt problem eftersom vi har lätta handbagage och betydligt lättare än de 7 kg man får ha. Nej, nej det får vi inte, handbagagen vägs inte ens och vi är tvungna att plocka ur nåt ur ryggsäckarna som vi har lagt i våra skyddsflygpåsar. Vi frågar om vi kan betala för 1 kg övervikt och självklart vill vi slippa packa om och vill gärna betala​ de 100 rupierna, ca 14 kr. Men då måste man gå ut igen och Maria får stå i kö och fylla i ett formulär och trängas med massa​ knäppgökar som gärna trängs friskt. Detta tar en bra stund så när vi ska visa kvittot och få boardingkorten så får vi varsin mittenplats fyra rader ifrån varandra. Kul eller hur!?

Det går inga direktflyg från Udaipur till Bangalore så vi måste först åka de 50 milen upp till Delhi igen, sen får vi sitta kvar på planet vi som ska vidare. I pausen försöker Tomas få ordning på Uber och kan skriva några hjälpmejl till supporten efter som vi har internet en kort stund när vi är​ på marken. Ett dussin städpersonal och kontrollanter stökar runt under tiden innan nya människor kommer på. Vi lyfter igen till slut och efter en stund får vi dagens andra lunch, denna gång Pav Bahji. Ett litet plus till slut.

Uppgiven över Uber

Några dagar med mat, dryck och hojfix i Bengaluru (Bangalore)

Utgår från att Uber inte kommer att funka igen när vi ska från flygplatsen. Inte ens nån vits att bli arg. Inte ett jävla skit!
Vi tar en vanlig Airporttaxi och får betala 1000 rupier. Ganska mycket men det är en lång väg och dessutom rusningstrafik. Dom kör dessutom på taxameter!

Hotellet vi valt är samma som förra året, ett affärshotell med i princip bara indiska gäster, sydindisk frukost (ibland obegriplig) och ganska dyr tvättservice, men det ligger centralt och i fina kvarter. Det är hyggligt billigt (vi betalar ca 270 kr per natt). Men alla anställda kan inte engelska vilket gör en del ganska självklar konversation svår. Vi har fått en handduk på rummet och skulle vilja ha en till. Det resulterar i ett väldigt tjatter på kanada (som talas här i Karnataka). Hotellet inhyser mest män i tjänsten så att vi är två personer i dubbelrummet verkar dom inte riktigt lita på… Sen vill vi ha lite dasspapper också – det tar sin tid! Eftersom vi bara ätit flygplansmat hela dagen är vi hungriga och närmast rusar iväg till närmsta krog. Då har det börjat regna och inte lite heller – Vi kommer fram dyblöta! Men det är väldigt varmt – fortfarande ca 30 grader efter 20 på kvällen så vi torkar fort. Det har varit ovanligt varmt ett tag här (se bild med tidningsklipp) och regnet kommer att göra det fuktigare och kanske lite svalare.
Vi oroar dock lite för åskan – inte bra när man ska köra mc!

Skönt med regn ibland. Det har varit ovanligt varmt.

Frukosten är serverad: Plain dosa och masala dosa.

Frukosten är ”uppäten”.

Vi går runt och småshoppar lite som vi behöver inför mc-turen, typ lite småväskor som vi kan packa i i stället för våra stora ryggsäckar och stroppar att binda fast dem med. Vi äter en god lunch med kyckling- och lammburgare på ett av vara favoritställe, microbryggeriet Arbor.

Vi hittar en riktig järnaffär som bl.a. säljer ”stroppar”.

Åt ena hållet ligger baren …

… och åt andra hållet ligger själva bryggeriet.

Spicy Chili Prawns

Spicy crispy blomkål

På kvällen sista dagen går vi till vårt absoluta favoritställe som vi hittade förra året två metrostationer från oss – The Toit. Där träffar vi en av Marias kollegor som jobbar på kontoret i Bangalore under ett år. Vi har en trevlig pratstund om Indien i allmänhet och hur det är att jobba och bo här. Tyvärr erbjuds inga tjänster för demografer eller bostadsmarknadsexperter just nu vaken på kontoret i Bangalore eller Delhi.

Vår bakgata.

Bangalore – snubbelstaden nr 1!

Med den här farten kommer inte snubbelstenarna att åtgärdas så fort.

Regnig promenad blir det hem. Det sprutade vatten ur brunnslocken.

Sista morgonen packar ihop och tar en Ola-taxi denna gång, samma koncept men man måste ladda specifika ola-money vilket vi fick hjälp med av Marias kollega Alexander. Det funkade kanon och efter en timme så var vi på Wicked Ride för att hämta våra hojar som Tomas beställt genom ett tjugotal mejl etc.
En del paperwork och underskrifter och kontroll av hojarna och lite bassning för saker dom missat. Men efter några timmar och tankning börjar vi projektet att ta oss ut ur Bangalore kl 14:30 på eftermiddagen för och nya okända och spännande mål…..häng på!

Paperwork. Noga med hyresavtalen.

Tomas kollar hojen

Nu drar vi!

Hinner vi fram till något ställe att bo på innan det blir mörkt kl 18:45 och hur blir det med cykonvarningen?

Kommentering stängd.