MC i bergen mm, part three

MC i bergen mm, part three

Vi ska bergis åka upp till Kodaikanal

Vi började åka mot bergen för att hitta svalka. Dagen innan stod det mycket om vattenproblemen i regionen och om demonstrationer för bättre vatten och vattentillgång i samband med World Waterday. DNs korrespondent är också på plats i Indien för att rapportera om olika vattenprojekt. När vi närmade oss bergen blev vi stoppade två gånger av demonstrerande kvinnor som hade spärrat av vägen med sina vattenkrukor och satt sig ”på tvärs”. Vi tvåhjulingar blev dock igenomsläppta. Vi ser ofta kvinnor bärande vattenkrukor längs vägarna här i Tamil Nadu. Och på plats uppe i bergen åker många tankbilar med vatten omkring, även till vårt hotell.
(Se även videon).

Första taket utan fläkt!

Vi närmar oss bergen.

Kvinnorna demonstrerar genom att blockera vägen med sin färgglada vattenkrukor – i plast…

Dom tankar vatten till vårt hotell. Och vi som tom tvättat lite på rummet!

Fina vägar som bär uppåt!

Delvis höga träd längs vägen uppåt.

Maria trodde att det skulle vara stentufft att köra både uppåt och nedåt, men det gick ganska bra. Alla serpentinkurvtagningar kanske inte skulle få bästa betyg på körskolan, men det var ändå ok. Vägarna och beläggningen är också överraskande bra – bättre än många ställen på svensk landsbygd (inkluderat gator i Täby kommun …). Men på väg upp till Kodaikanal la dom fiber vilket gjorde vägen lite smal vid möten med buss etc. Det är ett helt betagande/bergtagande vackert landskap och det pågår mil efter mil. Foton och film i farten kan inte göra det rättvisa – Men en kolla ändå på videon ….
Humöret är på topp och våra planer grusades inte denna gång.

Delvis uppgrävd väg för ny teknologi – fiber!

Något som däremot förföljer Maria är problem med bensintankar. Ni som känner Maria vet att hon två gånger fått byta bensintank hemma till följd av läckage. Hojen här har naturligtvis luktat lite soppa redan från start, men nu har den börjat droppa också. Det är bara att försöka fixa – och snabbt gick det! På en timme hade en kille löst problemet för mindre än vad en öl kostar!

Aj, Aj, Aj det droppar soppa!

Tack för hjälpen!

Vi tog till vänster. Undra vart vi hade kommit om vi tagit till höger?

Här uppe i bergen är det typ 20+ men varmt och lagom i solen, vi promenerar runt, tex runt sjön som är 6 km. Vi får leta lite för​ att hitta mat- och drickaställe, men med fantasi, öppna ögon, samt Google maps så går det bra. Lite konstigt eftersom det är en hillstation som är väldigt turistisk, men allt i Indien går inte ut på att äta och dricka – till vår stora förvåning!
Men på det finaste hotellet Carlton hittar vi de högsta priserna vi någonsin betalat i Indien för en öl (eller fyra ….).

En bänk för Tomas, men vi använde den faktiskt inte.

Vi går runt sjön.

Finfin utsikt häruppe!

Mmmm, fint va!?

Via en bygata

Utsikten från vår balkong

Konstig kombination!

Är dom fängelsekunder eller kollar dom på sport?

Det kristna budskapet blir klart påtagligt klockan 05:45 och ca 110 db och under 30 minuter framåt. Muslimernas minaretutrop vid femtiden är betydligt kortare. Hinduerna verkar dock hålla tyst på morgonen.
Bra öronproppar löser dock problemet men man måste trycka till dom stenhårt.

Soluppgången

Vi kom kom upp på torsdag kväll och då var det ganska lugnt, men på lördagen invaderas det av varma indier, och den riktiga högsäsången med betydligt högre priser och mer trängsel börjar en vecka senare​ vid månadsskiftet mars/april.

Pillar Rocks är ett utflyktsmål för många.

Lördagsutflykt i bergen

Pinjeskogen är också poppis.

Vi åker vidare och det är lika vackert ner som upp och när man efter många mil kommer ner på slätten igen fylls den av palmer och bananplantager och varningsskyltar för vilda djur och elefanter – men återigen har vi otur och skådar inga stora djur. Vi bor i en mellanort, Tirupur och kostar på oss ett lite finare ställe, en resort, med pool, bar och bra restaurant. Sen mot Mysore och nu är vi tillbaka i Karnataka.

Behöver inte kommenteras!

Pool!

”Liten lunch” längs vägen – men ibland blir det bara några kex.

Lite knölig körning när vägen är avstängd och vi får ge oss ut i gränderna i byn.

In mot hårnålskurva – vilken i ordningen.

Ett av många stopp för att beundra utsikten.

Genom bambuskogen

Under körning!

Rast i palmlund

I Mysore vandrar vi runt och tittar på den enormt stora grönsaksmarknaden, palatset och en del mysiga kvarter. Hade även här lite svårt att hitta bra restauranger men fick tips om ett ställe från Mikael som vi träffade i Kodaikanal. När vi kom dit blev vi informerade om att dom bara serverade öl. Helt ok för oss! Dom serverade också bra mat. Det vi hittade i övrigt var ett femstjärnigt hotell och en ganska sunkig bar (igen – typiskt oss) och båda hade bra mat, men frågan är om inte fiskrätterna på den sunkiga baren slog hotellet, trots att priset bara var en tiondel.

Palatset

Man fick inte fotografera inne, men det var fint

Bananer, bananer, bananer!

Och lite annan frukt.

Och blommor att hedra gudarna med.

Låga stolar i baren….

Filmreklam

Arbetare och tjänstemän….

Inte alltid lätt att ta sig fram.

Fastmurad?

Tillbedjan!

Muralmålning….

Sen är vår sista hojdag för denna gång ett faktum. Vi har femton mil kvar till Wickedride i Bangalore.
Ska vi klara oss utan punktering eller andra missöden?
Jaa! Vi klarade oss bra. Det som hänt är en trasig bensintank, tossig mörkerkörning som dock slutade lyckligt. En bil körde dock in i Tomas hoj sista 4,5 milen innan Bangalore, men också det med lyckad utgång för alla inblandade både fordon och förare, trots att det var vid 50-60km/h. Nja, fast Tomas luggage-rack blev rejält snett, hoppas att dom inte gnäller på Wickedride.

Tack Google Maps för hjälpen!

Paperwork vid återlämnandet

Nu är dom tillbaka hos sina kompisar – Desert Storm och Dispatsh

Vi är tillbaka helskinnade i Bangalore och nu återstår bara några dagar i storstäderna Bangalore och Delhi innan hemresan om knappt en vecka. Vi återkommer med ett sista kapitel i bloggen!

Tomas har också efter stor vånda lyckats göra sig av med sin gamla hjälm som åkt fram och tillbaka​ till Indien ett otal gånger. Maria köper alltid ny häjlm i Indien och ger bort den i slutet av resan, men Tomas har envisats med att ta med sin hemifrån. Och sen fått separationsångest när vi ska hem. Men äntligen!!!

Hej då hjälmen!

No puncture!!!

Kommentering stängd.