Hojtur i Tamil Nadu, part two

Hojtur i Tamil Nadu, part two

Vi gled skapligt lätt ur Pondicherry även om det är rejält trångt ibland och oklar skyltning. Vi åt en lätt lunch bestående av omelett på ett bananblad. Det var delvis helt otroligt fin åkning på lagom kurviga vägar. Vi hade siktat in oss på ett ställe längs kusten som heter Velankhanni som hade gott om hotell. Väl framme vid fyratiden tyckte vi att det var väl tidigt att ta in på hotell så vi bestämde oss för att köra i alla fall en timme till. Solen börjar sänka sej och vi kör på jättefina vägar med massor av palmer längs vägarna, och genom massor av fina små byar. Inga övernattningsställen dyker upp men Maria har gjort lite research om en ort ytterligare några mil fram.
Det finns gott om skyltar till orten som är någon typ av beachresort. Men väl framme finns där ingenting! Allt verkar ödsligt och vi misstänker att det fortfarande inte återställts efter tsunamin som drabbade delar av Tamil Nadus kust hårt. Maria har inte sökt på TripAdvisor eller hemsidor utan bara på kartan. Jobbigt! Vi får köra vidare, men nu börjar det bli mörkt och då är det tufft att köra. Till en början med njuter vi av solnedgången men när mörkret tätnar stannar vi vid en liten ort och frågar efter närmaste hotell. Det befinner sig i en ort inåt landet som inte ligger på vår rutt. Men vi får lov att köra dit. Kör vi försiktigt bör vi kunna​ ta oss de tre och en halv milen i mörkret på en timme i alla fall. Vi äter några kex och dricker en läsk för att få energi och så ger vi oss iväg. Maria kör först som vanligt och lägger sig efter en lokalbuss som kör i ca 40-45 km/tim. Det är bra eftersom man slipper den mötande trafikens bländande ljus och får lite hjälp med det egna ljuset och sikten. Nackdelen är att det blir ganska mycket stopp vid småbyar och i korsningar när landortsbefolkningen ska av och på.

Längs vägen

En liten lunchomelett på ett stort bananblad

Fina vägar

Stanna här och sova eller köra vidare i mörker. Det är det vi har att välja på.

Nackdelen visar sig också vara större än så!
Tomas som ligger efter vid stoppen blir “bumpad” på av bilen bakom. Detta händer vid ett par tillfällen med olika bilar i olika byar, till slut blir man less och plötsligt brister det…..Tomas hoppar av hojen och rusar fram till bilen bakom och skriker alla tänkbara skällsord på svenska och i stundens hetta även tar tag i chaufförens T-shirt. I bilen som är en Ambassador sitter 5 yngre grabbar som verkar bli sura för dom drar iväg med en rejäl rivstart och försvinner i hög fart.

Vi kämpar på i mörkret efter bussen igenom ytterligare några byar. I en av byarna står några grabbar och försöker slita tag i oss när vi passerar, men vi lyckas precis undkomma. Tomas förstår vad det handlar om men är inte säker på att Maria fattar så han skriker bara KÖÖÖÖR!
Maria har fattat och drar iväg i full fart.

Tomas:
Vi kör på lite men efter ett tag blir jag omkörd av en motorcykel som viftat lite och prejas så att jag måste stanna. Precis när jag stannat står det 4 grabbar till vänster om mej och lika många på höger sida och efter en halv minut ytterligare fyra, fem grabbar. Alla verkar arga och dom försöker prata med mej på Tamil, en kille tar min tändningsnyckel…

Inom några sekunder känns allt som en film och jag ser framför mej hur mina glasögon slängs på marken, tänder och näsa krossas, hojen slås sönder, jag ligger sönderslagen på marken och Maria kommer och skriker desperat, TOMAS..

Men riktigt så långt gick det inte, jag får lite kontakt med en av grabbarna som kan lite engelska​. Dom tror nog först att jag är från Karnataka eftersom hojen är reggad där. Dom är arga för att jag varit respektlös och skrikit och slitit tag i chaffisens tröja. Efter mycket övertygande om att jag ångrar mej och att jag ber om ursäkt och att jag kommer från Sverige och verkligen älskar både Indien och det indiska folket och att jag varit här 10 gånger, men att jag är väldigt hungrig och trött av att köra så långt i mörkret. Efter ett tag får jag tillbaka nyckeln och några av grabbarna ler lite och tycker nog att det räcker, jag tar lite lätt i hand med alla, och kramar om ett par…..några önskar trevlig resa och jag får åka vidare.

Nej, jag är absolut inte stolt att jag ibland blir så arg och inte kan behärska mej. Däremot är jag glad att jag kunde behålla mitt lugn och att det inte blev värre, och framförallt glad att vi skildes som vänner!

Maria:
Efter ett tag märker jag att Tomas inte är med (det är inte lätt att se i mörkret och att identifiera strålkastaren bakom). Jag föreställer mig också det värsta men hoppas att Tomas tänkt som jag att vi stannar och gömmer oss tills dom kört förbi. Bilen är lättare att identifiera. Jag kör av på en avtagsväg på andra sidan av vägen, stannar och släcker ner. Det är kolmörkt. Jag måste speja hela tiden för att se vem som kommer. Efter en hel evighet kommer Tomas körande och ingen verkar vara efter​. Jag skriker och hoppar och han får syn på mig. Jag startar och han vinkar att allt är ok och att vi kan köra vidare. Pust! Vilken lättnad!
Jag har verkligen dåligt samvete över att ha försatt oss i den här situationen pga dålig research. Och så hade jag ju lovat Björn W att inte köra mc i mörker.

Letar hotell på google

Vi kör mot solnedgången

Vi kom fram till orten Aranthangi som enligt uppgift skulle ha några hotell och vi hittade genast ett. Men precis intill pågick en större festival vilket gjorde att vi trodde att det var kört att hitta ett rum. Det stod tjogtals med bussar utanför med tillresta festdeltagare. Maria gick i alla fall in på hotellet och möttes av en gigantisk sovsal: Nåväl, bättre än ingenting. Här kanske vi kunde få plats på en madrass på golvet. Bättre än att sova i en busskur längs vägen. Gick längre in i byggnaden och hittade en liten hjälpsam man som talade lite engelska. Jodå, vi kunde få ett rum! Jippi! Tittade på rummet och det såg helt ok ut. Gick ut till Tomas och gjorde tummen upp. Han blev lättad, minst sagt. Vi checkade in och gick ut på stan. Hittade en daba som kunde servera lite dosa. Köpte lite läsk och gick tillbaka och “duschade”. Det visade sig att duschmunstycket inte funkade eftersom vredet som ställer om mellan dusch och kran var en attrapp, så vi fick skölja av oss under kran. Men det gick bra. Somnade ovaggade.

Så snabbt man kan stöka till ett rum i Aranthangi

Så god den dosan var

Tack för hjälpen med hotellrum!

Vårt mål var att åka till två av Indiens mest berömda tempelstäder – Rameshwaram och Madurai. Det lyckades vi med till slut! Som icke-hindu är man ofta välkommen i templen, men inte alltid och inte i alla delar. Numera är det ofta tillåtet att fotografera etc, men inte alltid … I det ganska fantastiska templet i Rameshwaram får man inte ta med sig någonting och definitivt inte fotografera (ändå sitter munkar därinne och kollar på youtubeklipp). I Madurais färgglada tempel är näst intill allt tillåtet. Man tar en liten inträdesavgift, men då får man gå in under ett helt dygn hur många gånger man vill. Man kommer dock inte som icke hindu nära de allra heligaste shrinen.

Färgglatt hotell i Rameswaram

Och vi kan inte låta bli att fotografera inredningen (jfr tidigare års specialavsnitt om inredning).

Templet i Rameswaram i kvällssolen. Ett av de fyra tornen.

Vi tog en bild i smyg in genom gallret på templet i Rameswaram. Massa gubbar!

Korna vill också ta ett heligt bad

I Rameshwaram, som ligger allra längst i sydöst i Indien på en ö som gränsar till Sri Lanka, kan man också ta heliga bad och åka ut allra längst ut på en “udde” med det turkosblå havet på båda sidorna.
Tyvärr kunde vi inte köra ända längst ut på udden eftersom ett vägbygge pågick. Vi fick istället åka buss ut på stranden – och delvis ut o havet. Som kompensation fick vi en fantastisk fisklunch. Man grillar fisken rätt hårt med mycket kryddor och smör. Till det ris, naturligtvis, och lite “fisksås”.

Tågbron över till Rameswaramön

Här åker vi

Fin väg ut mot Sri Lanka …

Här staplar man sten och tillber Shiva och kanske Rama (vi är osäkra – man fattar inte allt om man inte har en massa poäng i religionshistoria).

Trångt om utrymmet på bussen

Ganska fint, men vi badade inte med hojkläder

Båt för ankar

Lång därborta anas en av de andra bussarna som kör ute i havet.

Fisk!

Det är heliga städer det här och vi gillar ju öl, så en del av tiden går åt till att hitta ställen som kan tänka sig att servera en öl till vår måltid. Ibland hittar man riktigt flotta ställen, ibland det motsatta ….

Ganska sunkig bar. Faktiskt den värsta vi sett och nu har vi sett rätt mycket.

Flaskorna hamnar i stora högar vid sidan av borden

Dom laddar upp med snacks till varje öl man beställer. Vi tänkte att det var någon slags lag så som i Sverige förr i tiden, men det verkar bara vara så att dom tycker att vi behöver lite föda

Vårt hotell i Madurai hade vi valt utifrån​ läge och att dom hade tillgång till parkering. Det känns tryggt när man åker in i en storstad att hojarna ska få plats någonstans. Det visade sig att många hotell hade garage i bottenvåningen. Vi hade också läst att hotellet hade ett effektivt AC-system. Det visade sig stämma. Det styrdes centralt via dator från receptionen. Första natten var det perfekt inställt på 23 grader. Men sen tyckte dom​ tydligen att vi skulle bli rejält avkylda och ställde in det på 16 grader. Burr! Vi frös på natten. När vi gick in på rummet på eftermiddagen efter stod det kvar i samma läge. Maria ringde till receptionen: “Too cold in the room!” Efter några minuter stod en grabb utanför med två kammar. “No, not two comb! Too cold!”

Varmt och svettigt ute!

Kallt på rummet!

Utsikten från hotellets rooftop i Madurai

Den östra entren till templet i Madurai

Inne i templet i Madurai

Östra tornet

Detalj

De tillber Shiva

Dessa går man runt med en oljelampa, medurs.

Ganska pampigt utanför Shivas lya

Procession med Shiva

En plats många gick fram till utanför Shivas shrine som föreställer Meenskshi

Vi tycker att det är lite lustigt att Pip får vara med i ceremonin

Detta avsnitts videosnutt är filmad i templet i Madurai. Först ser man kön på dagen till Meenakshis shrine och sedan följer vi precessionen när Shiva skall föras till henne över natten. På morgonen sker det i omvänd ordning.

Thali äts med händerna

Liksom fyllda friterade chilifrukter – men vi ser sällan att de serveras och görs av kvinnor.

Allt inom el och elektronik i en liten butik nära templet i Madurai

Vi börjar fundera över ny badrumsinredning! Ska vi fortsätta med mintgrönt?

Nu vill vi ha “riktig” kyla – mot bergen…

Kommentering stängd.