Hojtur i Tamil Nadu, part one

Hojtur i Tamil Nadu, part one

Det är runt 35 grader hela tiden så det är lite svettigt med hjälm, mc-jacka, kevlarjeans, handskar och kängor!
Men präktiga som vi är kör vi med det. Detta faktum och att vi är vita väcker en det uppmärksamhet i byarna.

Här står Tomas ensam längs vägkanten vid saltdistriktet

Väl ute ur Bangalore inser vi att vi inte ätit lunch så vi köper några paket kex, läsk och vatten och​ rullar vidare. 3×2-filig motorväg med skapligt lugn trafik. Det är väldigt vackert med mycket berg och kullar och gröna odlingar. Vi kan åka i 80 km/tim långa sträckor – det har inte hänt tidigare.

Lunchpaus. Små kexpaket kostar ibland bara 5 eller 10 rupier (runt 1 krona)

Marias behållning av dagen var nog ändå ”elephantcrossing”! Ett par mil öster om Bangalore kom vi till en forest area och där möttes vi av den första skylten med varning för elefanter. Sen kom en skylt med elefantövergångsställe! Gissa om man inbillade sig att det stod elefanter överallt efter det! Men vi såg tyvärr inga.

Vi var osäkra på hur långt vi skulle hinna i och med att vi startade först på eftermiddagen. Målet låg att vi skulle köra halvvägs ut till kusten och i grevens tid, innan mörkrets snabba inbrott kl 18:30 nådde vi Ambur (fyra timmars körning och 16 mil). En ort som, vad vi vet, inte är känd för någonting. Vi fick leta en stund men ganska snabbt hittade vi ett toppenbra hotell med ett fint rum till oss och en bevakad parkering för hojarna.

Ambur måste vara den stad i Indien som (av outgrundliga anledningar) har flest bankomater. Ofta kan kan få gå långt och söka – särskilt nu när det varit ont om kontanter – men här ligger en i varje litet kvarter – minst.
Vi åt väldig god helvegetarisk mat tvärs över gatan, tog en kvällspromenad och kollade på förvånadsvärt mycket folkvimmel – nöjesliv, nä knappast!

Gomiddag!

Nästa dag var det kuststaden Mahabalipuram söder om storstaden Chennai (fd Madras) som var vårt mål. Vi startade tidigare och det var inte något problem att tillryggalägga de 26 milen under sex timmars körning vilket gjorde att vi kom fram en bra stund innan mörkrets inbrott (vilket är vår målsättning).
Det var dock väldigt varmt att köra, särskilt genom byar och småstäder (nu var det inte motorväg längre). Det tog lång tid att åka genom vissa orter med köer av moppar, kärror, bussar och suvar – alla ska fram först. Men tuffast är nog att ta sig förbi tanterna på grönsaksmarknaden med kassar av frukt och grönsaker som ska på bussen.
Halvvägs var Maria helt säker på att hon tappat sin telefon, vilket väl i dagsläget får betecknas som en katastrof av gigantiska mått. Det blev lite jobbigt en stund. Men vid förra stoppet hade vi förväxlat våra jackor (likadana så att vi ser ut som vi är med i Macken och på husvagnssemester) och Maria lagt sin telefon i Tomas jackficka.
Pust!

Fel jacka!

Telefonpustning!

Man märker när man närmar sig Mahabalipuram, som är vår vän Mats paradis – stendammet ligger tätt efter vägen. Staden är känd som den stora stenskulpturstaden – både med verk från 600-800- tal och idag. Mats har massor av stenskulpturer hemma i sin lya i Stockholm och det är verkligen fantastiska konstverk. Men det man i huvudsak åker hit för att se är strandtemplet (som märkligt nog klarade sig undan tsunamin) och andra mycket gamla och häftiga tempelgrottor etc som huggits ut ur berget. De är världsarv enl Unesco. Förra årets beslutades nya taxor för att besöka sevärdheter i indien. Det har alltid varit dyrare för utlänningar. Det har nu blivit​ mycket dyrt att gå in i Taj Mahal och på andra ställen. Nu kostar det 30 rupier för indier och 500! rupier för oss andra att gå in. Det är ungefär som vi skulle ta inträde på 500 kronor för utlänningar som vill se Visby ringmur. Osäker på om det är en riktigt bra idé egentligen.
Vi vägrar! Känns faktiskt lite som diskriminering.

Eldorado a la Mats

Tempelgrotta

Nu fick vi se elefanter!

Krishnas Butter Ball

Här har man kanske tränat tekniken eller är det ”tre i rad”?

Fin trappa!

Populärt för familjer att hänga i parken på söndagarna – särskilt i skuggan

Och så kan man köpa grönsaker att läska sig med

Diskriminering!

Men vissa monument går ju bra att beskåda utifrån – Pancha Rathas

Ett litet gulligt hus i fiskebyn

När vi bar vår packning från taxin till hojstället i Bangalore knäckte Tomas till ryggen lite grand. Inte så farligt kanske men det har inte blivit bättre utan värre, mycket värre. Lite jobbigt har det varit men vi har hasat runt och kollat på sten och så har vi gått på stranden och badat. Men det är svårsimmat här pga de lynniga vågorna och strömmarna och våra tidigare erfarenheter av vågor gör oss försiktiga men vi har pool på hotellet (resort) , men känns lite som nåt ungerskt spabad med typ 35 grader. Lite trist att man skulle ligga en halv dag på rummet i nån magtjafs och feber istället för att åka vidare.

Tomas fixar ett kylskåp på rummet för en dricka.

Maria passar på att njuta av soluppgången kl 06:19

Men vi bor toppenfint med restaurang med utsikt mot havet. Nätet är till för att hålla borta de envisa kråkorna.

Seabreeze heter stället

Åsså har vi pool, men det är aningen för varmt i vattnet (över 30 grader)

Det tråkigaste med att komma till Tamil Nadu är att märket Kingfisher är utsatt för något slags ”förbud” eller blockad. Ägaren är i fängelse för någon slags kriminell aktivitet och här har man bestämt att inte sälja produkterna (t.ex. bästa ölet) sedan sex månader tillbaka. I stället blir man serverad ganska äcklig Fosters eller Carlsberg (som är ganska starka och som det står Elephant på) eller i bästa fall märket British Empire. Men här längs kusten finns em hel del gott att äta!

Nästan varje dag väljer någon av oss golden fried prawns, ofta med en sallad till.

Full masala fish

Till det lite månsken 🙂

Efter några dagar bär det av mot nästa stopp Puducherry (Pondicherry) som är en gammal fransk koloni och som blev indiskt först 1954 men det tillhör inte Tamil Nadu utan är ett av indiens sju unionsterritorium. Staden har en del som kallas White City och har hus som är franskinspirerade samt många restauranger som serverar mat av samma typ. Här kan man få crepes och rödvin om man skulle vilja. Vi är dock mer nöjda över att man kan få en riktig Kingfisheröl – den är faktiskt mycket godare än alternativen. Vi har hittat en fantastiskt fint guesthouse på Rue Dumas som har en gård fylld av blommor och träd och där vi kan parkera våra hojar säkert. Ägaren är dessutom en entusiastisk hojåkare som visar oss delar av sin samling! En ganska fin stad, men det har varit väldigt varmt. Skönast är att gå längs strandpromenaden på kvällen och svalka sig något i kvällsbrisen tillsammans med många andra familjer, par och pojkgäng som äter glass och bara njuter. Men det går inte under 28 grader och havet är varmare än så.

Vår egen lilla gård på Dumas Guesthouse

Utifrån gatan

Förevisning av hoj

Vi får frukost med croissant

Och salad nicoise till lunch

Gata i White City

Gandhi får stå staty centralt på strandpromenaden

Ung filmskådis blir fotograferad i parken.

På stället intill – Le Club – finns det en dörr som passar Tomas och en som passar Maria

Vi mötte Jesus
Det är kul att köra igen efter några dagars vila, vägen är jättefin och allt går bra. Det trista med att köra är att det är svårt att fotografera när man kör. Det hade varit kul att fotografera när vi mötte Jesus, kanske är vi frälsta nu, vet inte riktigt hur det räknas när en bil svänger ut från en biväg och det står Jesus på bilens front med stora bokstäver. Och som sagt var: bildbevis saknas tyvärr…
Vi fotograferar lite i de korta pausar vi tar för att dricka vatten längs vägen.

Tomas skyltsamling från Ponducherry illustrerar att det är moderniteter på gång. Smart att kombinera med p-förbudsskylt. Ibland menar man allvar!

En variant.

En annan, med lite nedtonat parkeringsförbud

Nästan likadan. Vi har airtel men just här i Pondycherry funkade varken vårt airtel eller hotellets wifi särskilt bra (därav lite fördröjning av detta blogginlägg).

Ytterligare en

Nu menar dom allvar! Vi parkerade inte här – Har fått nog med punkteringar ändå genom åren…

Åsså videon:

Nästa resdag blev mer dramatisk – Mer om detta i nästa inlägg!

Kommentering stängd.