Månadsarkiv: april 2017

Slutfas i Bangalore och Delhi

Slutfas i Bangalore och Delhi

När allt är klart med hojarna hos Wickedride tar vi oss snabbt till hotellet
med en Ola (typ Uber). Det är oerhört smidigt och billigt. Vi byter om och tar en snabbdusch och så nästan springer vi iväg de 8 och en halv minut det tar att gå till favoritbryggeripuben Arbor. Vi får toppengod öl och burgare och sitter där resten av kvällen innan vi somnar tidigt.

Skumt tom galleria

Vi har några dagar i Bangalore innan flyget går till Delhi och vi bara har en dag kvar av resan. Dessa dagar förflyter ungefär på samma sätt: Vi går långt, trots att det är väldigt varmt, ca 37/38 grader. Vi besöker ett par museer (men på museet för modern konst som vi gått till i 90 minuter i hettan, tar dom 500 rupier av oss i inträde och ni vet vad vi tycker om det!) Vi besöker också den stora botaniska trädgården med helt fantastiska träd från hela Asien. Tyvärr är inte det stora växthuset igång, men det är vackert ändå.

Grönt!

Olika träd

Tomas ser liten ut jämfört med jättebambun

Växthus utan växter

…nej vi lyckades inte plocka några…

Det finaste med Bangalore är alla träden som kantar alla gator och som gör att man en stor del av tiden kan gå i skuggan. Bangalore är väldigt grönt! Men träden har alla färger – korallröda, gula, lila.
Det gäller att försöka ta vara på de intrycken trots att man hela tiden måste spana efter var man sätter fötterna – Bangalore är verkligen snubbelstaden nummer ett. Nu står det i tidningen nästan varje dag att man försöker göra staden mer gåvänlig, men man har problem med kvaliteten i jobben och de fixade trottoarerna förfaller snabbt.

Artikel om kvalitetsproblem i byggsvängen

Vi kan intyga att det stämmer!

Ibland fin beläggning, men svårt ändå…

Fan vad uppgrävt det är!

Maria provar också på lite olika sydindiska frukostar. Tomas äter masala dosa hela tiden. Till slut fastnar Maria för en slags mannagrynsgröt som finns i en kryddig och en söt variant.

Maria provar allt på en gång

Mannagryn!

De sista nätterna och en dag tillbringar vi som vanligt i Delhi. Vi flyger från Bangalore och tar en Ola-taxi ut till flygplatsen vilket fungerar alldeles förträffligt. Men när vi beställer en taxi på flygplatsen i Delhi för att åka in till hotellet så funkar det inte alls. Det finns ingen tydlig upphämtningsplats för Ola och Uber och chauffören kan ingen engelska så vi lyckas inte hitta varandra. Två gånger försöker vi men ger till slut upp och tar en “svarttaxi” i stället som dock kanske bara kostar 25% mer – men han kör som om vi ska till BB. På slutet genom marknadsgatan Main Bazaar i Pahar Ganj där vårt hotell ligger får han dock slå ner på takten betydligt. Det är smockfullt med folk och dessutom filminspelning vilket alltid resulterar i ett relativt stort kaos.

Lite folk ba…

Vår relation till taxi har under denna resa varit blandad. Vet inte vem som tagit flest poäng, men Uber funkar inte så bra alla gånger. Åtminstone inte om man som vi valt att betala med Paytm som ibland verkar ha problem med servern. Det resulterar för vår del att ytterligare en resa till flygplatsen ställs in samtidigt som bilen ska hämta upp oss. Det blir lite stressigt när man står med all packning ute på gatan kl 06:45 och inte har en taxi till flyget hem till Svedala. Vi provar med Ola igen men tror nästan inte våra öron när ytterligare en chaufför faktiskt inte talar ett ord engelska. Lite konstigt när man kör folk till flygplatsen i ett land där det talas åtminstone 25 olika språk. Tomas räcker över luren till en man på gatan och vi blir till slut upphämtade.

Underhållningsservice i taxin

3 rubriker hade denna resa:
10-års jubileum har vi nu genomfört. Vi tror att vi kommer att fortsätta resa till Indien! Vi gillar det helt enkelt och vi tror att Indien gillar oss.
Same, same but different har det också varit. Vi besöker ju varje år Bundi och så även i år, vi försöker också hitta på något nytt. Södra Indien skiljer sig mycket från de norra delarna, det kan vi nu tydligt konstatera efter några år här i staterna Kerala, Karnataka och Tamil Nadu. Tamil Nadu, som var nytt i år för oss, var en intressant bekantskap och vi kommer säkert att komma tillbaka.
Pensionärsresan kände vi mest av i början när det handlade om att köpa tågbiljetter för senior citizen. I övrigt har vi känt oss rätt unga, trots vår ålder …
Drygt 200 mil på mc blev det – en bra start på hojåret!

Rutten, typ

Vi glömde aldrig våra hjälmar i moskén…

Brevbärare…

Det är ofta avslappnande att ha semester

Tack för att ni var med – Hej då!

MC i bergen mm, part three

MC i bergen mm, part three

Vi ska bergis åka upp till Kodaikanal

Vi började åka mot bergen för att hitta svalka. Dagen innan stod det mycket om vattenproblemen i regionen och om demonstrationer för bättre vatten och vattentillgång i samband med World Waterday. DNs korrespondent är också på plats i Indien för att rapportera om olika vattenprojekt. När vi närmade oss bergen blev vi stoppade två gånger av demonstrerande kvinnor som hade spärrat av vägen med sina vattenkrukor och satt sig “på tvärs”. Vi tvåhjulingar blev dock igenomsläppta. Vi ser ofta kvinnor bärande vattenkrukor längs vägarna här i Tamil Nadu. Och på plats uppe i bergen åker många tankbilar med vatten omkring, även till vårt hotell.
(Se även videon).

Första taket utan fläkt!

Vi närmar oss bergen.

Kvinnorna demonstrerar genom att blockera vägen med sin färgglada vattenkrukor – i plast…

Dom tankar vatten till vårt hotell. Och vi som tom tvättat lite på rummet!

Fina vägar som bär uppåt!

Delvis höga träd längs vägen uppåt.

Maria trodde att det skulle vara stentufft att köra både uppåt och nedåt, men det gick ganska bra. Alla serpentinkurvtagningar kanske inte skulle få bästa betyg på körskolan, men det var ändå ok. Vägarna och beläggningen är också överraskande bra – bättre än många ställen på svensk landsbygd (inkluderat gator i Täby kommun …). Men på väg upp till Kodaikanal la dom fiber vilket gjorde vägen lite smal vid möten med buss etc. Det är ett helt betagande/bergtagande vackert landskap och det pågår mil efter mil. Foton och film i farten kan inte göra det rättvisa – Men en kolla ändå på videon ….
Humöret är på topp och våra planer grusades inte denna gång.

Delvis uppgrävd väg för ny teknologi – fiber!

Något som däremot förföljer Maria är problem med bensintankar. Ni som känner Maria vet att hon två gånger fått byta bensintank hemma till följd av läckage. Hojen här har naturligtvis luktat lite soppa redan från start, men nu har den börjat droppa också. Det är bara att försöka fixa – och snabbt gick det! På en timme hade en kille löst problemet för mindre än vad en öl kostar!

Aj, Aj, Aj det droppar soppa!

Tack för hjälpen!

Vi tog till vänster. Undra vart vi hade kommit om vi tagit till höger?

Här uppe i bergen är det typ 20+ men varmt och lagom i solen, vi promenerar runt, tex runt sjön som är 6 km. Vi får leta lite för​ att hitta mat- och drickaställe, men med fantasi, öppna ögon, samt Google maps så går det bra. Lite konstigt eftersom det är en hillstation som är väldigt turistisk, men allt i Indien går inte ut på att äta och dricka – till vår stora förvåning!
Men på det finaste hotellet Carlton hittar vi de högsta priserna vi någonsin betalat i Indien för en öl (eller fyra ….).

En bänk för Tomas, men vi använde den faktiskt inte.

Vi går runt sjön.

Finfin utsikt häruppe!

Mmmm, fint va!?

Via en bygata

Utsikten från vår balkong

Konstig kombination!

Är dom fängelsekunder eller kollar dom på sport?

Det kristna budskapet blir klart påtagligt klockan 05:45 och ca 110 db och under 30 minuter framåt. Muslimernas minaretutrop vid femtiden är betydligt kortare. Hinduerna verkar dock hålla tyst på morgonen.
Bra öronproppar löser dock problemet men man måste trycka till dom stenhårt.

Soluppgången

Vi kom kom upp på torsdag kväll och då var det ganska lugnt, men på lördagen invaderas det av varma indier, och den riktiga högsäsången med betydligt högre priser och mer trängsel börjar en vecka senare​ vid månadsskiftet mars/april.

Pillar Rocks är ett utflyktsmål för många.

Lördagsutflykt i bergen

Pinjeskogen är också poppis.

Vi åker vidare och det är lika vackert ner som upp och när man efter många mil kommer ner på slätten igen fylls den av palmer och bananplantager och varningsskyltar för vilda djur och elefanter – men återigen har vi otur och skådar inga stora djur. Vi bor i en mellanort, Tirupur och kostar på oss ett lite finare ställe, en resort, med pool, bar och bra restaurant. Sen mot Mysore och nu är vi tillbaka i Karnataka.

Behöver inte kommenteras!

Pool!

“Liten lunch” längs vägen – men ibland blir det bara några kex.

Lite knölig körning när vägen är avstängd och vi får ge oss ut i gränderna i byn.

In mot hårnålskurva – vilken i ordningen.

Ett av många stopp för att beundra utsikten.

Genom bambuskogen

Under körning!

Rast i palmlund

I Mysore vandrar vi runt och tittar på den enormt stora grönsaksmarknaden, palatset och en del mysiga kvarter. Hade även här lite svårt att hitta bra restauranger men fick tips om ett ställe från Mikael som vi träffade i Kodaikanal. När vi kom dit blev vi informerade om att dom bara serverade öl. Helt ok för oss! Dom serverade också bra mat. Det vi hittade i övrigt var ett femstjärnigt hotell och en ganska sunkig bar (igen – typiskt oss) och båda hade bra mat, men frågan är om inte fiskrätterna på den sunkiga baren slog hotellet, trots att priset bara var en tiondel.

Palatset

Man fick inte fotografera inne, men det var fint

Bananer, bananer, bananer!

Och lite annan frukt.

Och blommor att hedra gudarna med.

Låga stolar i baren….

Filmreklam

Arbetare och tjänstemän….

Inte alltid lätt att ta sig fram.

Fastmurad?

Tillbedjan!

Muralmålning….

Sen är vår sista hojdag för denna gång ett faktum. Vi har femton mil kvar till Wickedride i Bangalore.
Ska vi klara oss utan punktering eller andra missöden?
Jaa! Vi klarade oss bra. Det som hänt är en trasig bensintank, tossig mörkerkörning som dock slutade lyckligt. En bil körde dock in i Tomas hoj sista 4,5 milen innan Bangalore, men också det med lyckad utgång för alla inblandade både fordon och förare, trots att det var vid 50-60km/h. Nja, fast Tomas luggage-rack blev rejält snett, hoppas att dom inte gnäller på Wickedride.

Tack Google Maps för hjälpen!

Paperwork vid återlämnandet

Nu är dom tillbaka hos sina kompisar – Desert Storm och Dispatsh

Vi är tillbaka helskinnade i Bangalore och nu återstår bara några dagar i storstäderna Bangalore och Delhi innan hemresan om knappt en vecka. Vi återkommer med ett sista kapitel i bloggen!

Tomas har också efter stor vånda lyckats göra sig av med sin gamla hjälm som åkt fram och tillbaka​ till Indien ett otal gånger. Maria köper alltid ny häjlm i Indien och ger bort den i slutet av resan, men Tomas har envisats med att ta med sin hemifrån. Och sen fått separationsångest när vi ska hem. Men äntligen!!!

Hej då hjälmen!

No puncture!!!