Månadsarkiv: mars 2016

Var ligger Gokarna? Hur kommer man dit? Vad gör man där? Kommer man nånsin därifrån? Detta ska vi försöka ta reda på!

Var ligger Gokarna? Hur kommer man dit? Vad gör man där? Kommer man nånsin därifrån? Detta ska vi försöka ta reda på!

Vi flög hit från Udaipur med mellanlandning i Bombay, Goa är närmaste flygplats och sen är det bara 3 timmar med taxi. Jovisst det finns tåg oxå som går en gång per dag (men före flyget landar vilket är mindre praktiskt). Några olika bussar med flera byten finns oxå men det är asvarmt, så taxi kändes bra.

Man kan ju undra vad man ska göra här. Man får ju inte bada i alla fall.

Man kan ju undra vad man ska göra här. Man får ju inte bada i alla fall.

Men vi ser från vår "hut" att folk badar friskt...

Men vi ser från vår “hut” att folk badar friskt…

Gokarna är en liten stad i staten Karnataka i södra Indien. Gokarna är främst en hinduisk pilgrimsort med massa tempel, en av de viktigaste pilgrimsorterna i Indien. Men de senaste 10 åren har även stränderna börjat invaderas av både västerländska och sedan indiska turister. Det finns flera olika stränder men dom har inte direktkontakt utan man måste klättra lite i berg, ta en ricksha eller båt mellan.

Fotografering med pinne

Fotografering med pinne

Fotografering inklusive knatte-yoga

Fotografering inklusive knatte-yoga

Modefotografering sker också på stranden

Modefotografering sker också på stranden

Spår av strandkrabbor

Spår av strandkrabbor

Den här lämnar helt andra spår

Den här lämnar helt andra spår

Vår beach heter Kudle beach och här är vi oftast, men vi gick en gång till Om beach, puh puh puh, det var jobbig att gå upp över berget och ner på andra sidan, tror att det var ungefär i stil med Marathon eller så…..

Först upp...

Först upp…

Puh!

Puh!

…men men efter ett dopp, lite mat, en kall öl och ett dopp igen så är man redo för att åter bestiga berget och ta sig ner på andra sidan.

...men folk är i alla fall på stranden...

…men folk är i alla fall på stranden…

...och varje kväll finns nåt att titta på...

…och varje kväll finns nåt att titta på…

...vitingarna samlas...

…vitingarna samlas…

Stränder och varmt så det säger sej självt att man badar och går på stranden sen ere frukost, lunch och middag som gäller. Vill man in till stan måste man upp på berget igen via en trappa och gångväg, bara det tar ca 10 min i 35 grader, rätt jobbigt bara det! Sen kan man ta en ricksha ca 1,5 km – som dom andra bleka och klena unga västerländska turisterna. Eller så kan man promenera i sakta mak med vattenflaskan i hand – som de lite tjockare och äldre västerländska turisterna (vi).

...men här badar Indierna...

…men här badar Indierna…

Den lilla staden Gokarna är jättemysig och fin. Eftersom det är en pilgrimsort ser man många hängivna Shivadyrkare (guden som det största templet tillägnas). Templen dominerar också, förutom små shoppar för badturister och pilgrimer, gatubilden. Själva Gokarna har oxå den längsta stranden. Dessutom bygger man stora mäktiga tempelvagnar som en gång om året utsmyckas och rullas runt i staden. Vi kom ju hit en dryg vecka efter Shivafestivalen så en del av utsmyckningen var fortfarande kvar på en av vagnarna.

Stora och lilla Gokarna-vagnen

Stora och lilla Gokarna-vagnen

Även den lilla är rätt stor

Även den lilla är rätt stor

Reservhjul till alla!

Reservhjul till alla!

Shivatempel

Shivatempel

Helig bassäng

Helig bassäng

Fint, rent men ingrott

Fint, rent men ingrott

Sunkiga barer har vi sett förr. Men detta var något alldeles särskilt. Vi blev placerade i ett litet bås där man kunde stänga igen för sig och ut mot gatan var det stängsel för fönstret.

Sunkiga barer har vi sett förr. Men detta var något alldeles särskilt. Vi blev placerade i ett litet bås där man kunde stänga igen för sig och ut mot gatan var det stängsel för fönstret.

Vid bardisken syns bl.a. de små tetror med inhemsk wiskey som gubbarna kommer in och köper, blandar med en hel del vatten och sveper på stående fot

Vid bardisken syns bl.a. de små tetror med inhemsk wiskey som gubbarna kommer in och köper, blandar med en hel del vatten och sveper på stående fot

Det är rätt mycket tyskar här, tex 5 unga tyskor som har rummen till höger och vänster om oss, en del yoga och mycket fniss varje dag.
Varje dag snor dom vår stol men vi snor tillbaka den när dom inte ser…

Tyskorna

Tyskorna

Stolen åter i vår ägo!

Stolen åter i vår ägo!

Det är efter påskhelgen i princip slut på säsongen här. Sen blir det för varmt och sedan väntar monsunperioden och då är bara ett par av ställena kvar och öppna på stranden (de övriga av de ca 35 på Kudle beach rivs mellan säsongerna och byggs sen upp igen i oktober).

Vårat hak! Frukost till aftonrom

Vårat hak! Frukost till aftonrom

AR i tetra 18 cl

AR i tetra 18 cl

Snuten spanar efter röka...

Snuten spanar efter röka…

...och samlar in sina öltillståndsmutor (i skydd av en selfie)

…och samlar in sina öltillståndsmutor (i skydd av en selfie)

HOT - vårt varmvatten - till Tomas rakning

HOT – vårt varmvatten – till Tomas rakning

COLD - vårt kallvatten

COLD – vårt kallvatten

Vi äter mestadels fisk- och skaldjursrätter här. Men det är inte riktigt samma fantastiska utbud av grillade läckerheter från havet som vi är vana vid från både Goa och Kerala. Det finns t.ex. inte ett enda ställe längs stranden som grillar färsk fisk. Vi tror art det beror på att det är lite mer budget här och lågsäsongen är ett faktum. Hotellpriserna är lägre etc.

Nu ere fasta och snart Holi, systemet stängt. Men man kan bli inkallad i ett mörkt rum bredvid och få köpa en öl att dricka direkt. Mycket strikt och hemligt!

Nu ere fasta och snart Holi, systemet stängt. Men man kan bli inkallad i ett mörkt rum bredvid och få köpa en öl att dricka direkt. Mycket strikt och hemligt!

Om man vill härifrån kan man boka en nattbuss, bokningen gick bra (till slut) men om bussen går återstår att se…

Nästa anhalt blir helt annorlunda och förmodligen galet varm.

Vi önskar alla en Glad Påsk och en Happy Holi!

Happy Holi!!!

Happy Holi!!!

Six super super nice days in Udaipur

Six super super nice days in Udaipur
Förmodligen Indiens vakraste stad!

Förmodligen Indiens vakraste stad!

Alltid sorgligt att lämna Bundi, men alltid trevligt att resa vidare.
Resan med tåg på ett par timmar och sen några timmar med buss gick bra fast det är varmt. Väl framme i Udaipur checkade vi in på det hotell där vår kompis Henric har öppnat en restaurang. På kvällen mötte vi Henric och hans dam Laura, åt god mat och planerade inför kommande hojåkning.

Utsikten från Henrics Charcoal by Pratap Bhawan

Utsikten från Henrics Charcoal by Pratap Bhawan

Henric i sitt esse som manager

Henric i sitt esse som manager

Två gäster som njuter

Två gäster som njuter

Jagdish mandir

Jagdish mandir

Maria shoppar loss - tandkräm!

Maria shoppar loss – tandkräm!

Komplettering av restaurangens utbud

Komplettering av restaurangens utbud

Tomas hade hittat några ställen på internet som skulle ha hojjar till oss, men efter en lång och varm promenad kunde vi konstatera att stället hade stängt och flyttat ut. Efter en längre och varmare promenad kunde vi konstatera att ställe nr två inte hade några Royal Enfield. Så vi gick vidare till Heera där vi hyrt Royal Enfield tidigare men han har bara tvärtom vad gäller växel och broms. Men det är OK för Tomas, Maria tog en en Japansk TVS istället. Vi bokade dom några dar famåt.

Heera med våra hojar

Heera med våra hojar

Nu är vi redo!

Nu är vi redo!

Nu drar vi!

Nu drar vi!

Jhadhol blev vår första dagstur, ca 10 mil t.o.r. på otroligt vackra men smala och kurviga vägar. Efter en punktering och chai-stopp var vi framme vid den lyxiga resorten. Vi åt gott, slappade lite och badade i poolen. Samma väg tillbaka och det började skymma, men stackats Henric och Laura fick åka direkt till restaurangen, medans vi vilade en stund och duschade bort allt vägdamm.

Praktiskt nog är en punka-walla aldrig långt borta

Praktiskt nog är en punka-walla aldrig långt borta

Smalt, vackert och dammigt

Smalt, vackert och dammigt

Masala chai är allra bäst längs vägen!

Masala chai är allra bäst längs vägen!

De kallas coral tree och lyser upp det i övrigt karga ökenlandskapet

De kallas coral tree och lyser upp det i övrigt karga ökenlandskapet

Framme på resorten

Framme på resorten

Den här utsikten kan man nästan inte få nog av

Den här utsikten kan man nästan inte få nog av

Lite blandat smått och gott

Lite blandat smått och gott

Simtur utan vågor

Simtur utan vågor

Det finns faktiskt raka vägar oxå

Det finns faktiskt raka vägar oxå

Mer öken

Mer öken

Laura is super super tired

Laura is super super tired

Henric har drivit restaurangen på rooftoppen på hotellet i drygt ett år och den är redan topprankad på Tripadvisor. Maten är fantastiskt bra och menyn har både traditionella rätter från Rajastahn och en mer internationell meny. Icke indisk mat uppskattas av såväl indier som utländska gäster som varit ett tag i landet och vill ha lite omväxling.
Så man kan tex få Henrics fantastiska chipotle-, mangomayo-, tsatziki- och bea-såser ihop med något från BBQn eller tandoorin.
Maria tyckte att både kyckling- och lammgrillspett smakade gott efter tio grönsaksdagar.
Vi åt inte på något annat ställe under våra kvällar i Udaipur. På kvällarna träffade vi också den mycket speciella Rosie, som vi träffat tidigare. Hon är super-brittish!

Rosie äter samma mat varje kväll. Henrics pappa Tommy gillar variation - två dagar äter han inte alls

Rosie äter samma mat varje kväll. Henrics pappa Tommy gillar variation – två dagar äter han inte alls

Det snålas inte på portionerna

Det snålas inte på portionerna

Andra hojåkningsdagen blev rätt kort, runt den ena sjön i Udaipur men först god streetfood och en promenad vid sjön tillsammans med Henric och Laura.
När vi gick runt hela Fathe Sagar för ett par år sedan (sagar betyder hav och det är faktiskt ganska långt) hade dom inte fixat så mycket. Nu var där både fontäner, en massa häftiga stenskulpturer och en cykelbana!

Pav Buiji - typ rostade korvbröd indränkta i fett serveras med en fet sås och en extra sked fett - Fetgott!

Pav Buiji – typ rostade korvbröd indränkta i fett serveras med en fet sås och en extra sked fett – Fetgott!

Hungriga matgäster

Hungriga matgäster

Promenad längs ett blåsigt Fahte Sagar

Promenad längs ett blåsigt Fahte Sagar

Nyanlagd cykelbana, men vi såg inte en enda cyklist i Udaipur

Nyanlagd cykelbana, men vi såg inte en enda cyklist i Udaipur

Nästa dag blev det en längre tur igen då vi åkte ut till en numera känd resort, känd därför att den engelska filmen “Marigold hotel” spelades in där för några år sedan. Vi fick en gedigen rundvandring på stället och sen dax för lunch.
Vi var helt ensamma i en stor matsal där allt var i hästens tecken. Besticken var utsmyckade med hästhuvuden och stolarna med betsel. Ägaren är en världsberömd hästuppfödare.
Sen puttrade vi hemåt igen.

Skylten passar oss

Skylten passar oss

Pampigt värre

Pampigt värre

Här spelades en berömd scen i filmen in

Här spelades en berömd scen i filmen in

Typisk väg till by och resort

Typisk väg till by och resort

Hästmatsal

Hästmatsal

De enda matgästerna

De enda matgästerna

Vi var minst 40 hojar som inte kom förbi till vänster, höger eller mellan

Vi var minst 40 hojar som inte kom förbi till vänster, höger eller mellan

Sista dagen i Udaipur hade Maria lite jobb att göra och då var det helt perfekt att hälsa på i Henrics haveli, få en god kopp kaffe och låna hans dator (stor skillnad mot att försöka uppdatera Excel- filer på plattan). Vi skippade hojåkningen eftersom alla var trötta och vi skulle packa för att åka vidare till ett nytt ställe där vi inte varit tidigare, ska bli kul…

Förmodligen ett av Indiens smalase hotell

Förmodligen ett av Indiens smalase hotell

Förmodligen en av Indiens vackraste broar. Udaipur kallas för Venice of the east. Det kan man väl fatta??

Förmodligen en av Indiens vackraste broar. Udaipur kallas för Venice of the east. Det kan man väl fatta??

Hunden i lådan ....

Hunden i lådan ….

Gubbe utan låda

Gubbe utan låda

I år blev Laura den lyckliga att ta över Marias hjälm

I år blev Laura den lyckliga att ta över Marias hjälm

Nio dagar med familjen i Bundi

Nio dagar med familjen i Bundi

Litet kapitel om att åka med sleeper-class

Tickets - nu på mobiltelefon!!!

Tickets – nu på mobiltelefon!!!

Tågresan gick ganska bra trots att Tomas var lite lurvig i magen innan. Vi kom i god tid till stationen och tåget rullade in men vår vagn, s11, med våra platser fanns inte – lätt panikkänsla inträffar! Nån sa att vi skulle gå till s10, men där var det ju fullt. Så småningom hittade vi s11 på helt fel plats i tåget, puh!
Vi har lite olika inställning till att åka nattåg. Tomas tycker att när man väl kommit på och hittat sin plats, packat upp sovsäck och liten kudde etc på den stenhårda galonklädda britsen, stuvat in ryggsäcken under nåt säte och satt ett lås på, så är det rätt ok. Sen kan man sitta och småprata ett tag innan man försöker knöka up sej i britsen och ordna till nån sorts liggställning. I med öronproppar så slipper man lite av stationsutrop, tutande tåg, snarkande eller mobiltjattrande grannar, eller teförsäljare som skriker med hög, hes och entonig stämma: chai! chai! chai! garam chai! Sen kanske en liten unge gallskriker nån timme. Ibland sover man riktigt gott men Maria tycker det är jobbigare… Hur kan man ens sova på en så hård brits att man var femte minut måste byta ställning? Hur kan man ens sova när man inte blir vaggad som en bebis utan snarare skakad som om någon försöker väcka liv i en död?

Typisk sleeper-class

Typisk sleeper-class

Medpassagerare

Medpassagerare

Så här ser det ut...

Så här ser det ut…

Till 72 personer finns fyra toaletter, det finns två i varje ända, i ena ändan finns en indisk och en västerländsk, jag brukar föredra den indiska, dvs sitta på huk med rumpan i luften, i stället för att sitta på nån lös sprucken ock kladdig sits. I andra ändan finns två indiska.

Sen finns det finare och dyrare klasser, fast dom har vi aldrig provat.

Väl framme i Bundi var dock allt frid och fröjd. Eftersom Montu hade skickat en rickshaförare att hämta oss på stationen så slapp vi tjafsa med flera om priset, utan möttes bara av frågan: “Tomas and Maria?” Ganska lätt igenkända eftersom vi var de enda “vitingar” som steg av tåget.
Oj vilket mottagande vi fick av familjen – Vackra blomsterarrangemang, blomsterkransar runt halsen och massor av pussar och kramar.

Blommor och kransar

Blommor och kransar

.

Mama och Kavia alias Princie

Mama och Kavia alias Princie

Shivangi och lilla Phaki

Shivangi och lilla Phaki

En glad Pinky får besöka familjen, precis som vi

En glad Pinky får besöka familjen, precis som vi

Två rätt nöjda typer

Två rätt nöjda typer

Lilla Trivid. Han är tre år och väger bara knappt tio kg. Men vilken energi och spring i benen!

Lilla Trivid. Han är tre år och väger bara knappt tio kg. Men vilken energi och spring i benen!

Utomstående äga ej tillträde till köket. Smidigt att tillhöra familjen.

Utomstående äga ej tillträde till köket. Smidigt att tillhöra familjen.

Och så fick vi träffa två nya familjemedlemmar för första gången: Kavia (alias Princie) som är Montu och Ishas andra barn – tio månader och en liten knubbig kopia av sin far. Och Pakhi som är Tampi och Shivangis första barn, tre månader gammal. Ett lyckat resultat av det bröllop vi bevittnade för exakt två år sedan. Familjen växer!
Lite jobbigt är dock detta för Pari som nu blivit sju år gammal och som tidigare fått 100% av uppmärksamheten. Hon beter sig lite som en blandning av trots- och tonår.
Pinky, dottern som nu flyttat och bor 25 mil från Bundi med sin man och lilla pojke Trivid snart 3 år vars bröllop vi var på för 4,5 år sedan, hade vi tänkt åka och besöka i år. Men återigen så kommer hon hit i stället när hon hör att vi är här. Normalt besöker hon bara familjen en gång per år, så det är en bra ursäkt att hon måste träffa oss.
Hon kom på torsdagskvällen och stannade till söndag morgon. Hon får inte åka hela vägen själv utan blir hämtad/lämnad halvvägs av storebror.

Svår skoluppgift för en 7-åring: Bygg ett tåg!

Svår skoluppgift för en 7-åring: Bygg ett tåg!

Konsulter från Europa får hjälpa till med konstruktionen

Konsulter från Europa får hjälpa till med konstruktionen

Första pris i konstruktion. Nästan klart.

Första pris i konstruktion. Nästan klart.

Mamma Isha målar med illaluktande oljefärg som inköpts på marknaden för detta ändamål.

Mamma Isha målar med illaluktande oljefärg som inköpts på marknaden för detta ändamål.

Hemläxan är färdig. Bäst i klassen!

Hemläxan är färdig. Bäst i klassen!

30-35 grader är det så man får ta det lite lungt. Ovanligt tidigt blev det varmt i år, men vädret kan växla.
Det blåser upp fort och en dag kom det åskskurar – skönt med en urladdning, men då får man se upp ordentligt så att man inte halkar på de slippriga geggiga gatorna.

Här kan man ta skydd...

Här kan man ta skydd…

...eller här

…eler här

Bundi city

Bundi city

Mer city...

Mer city…

Nyfiken tant

Nyfiken tant

Spicy!

Spicy!

I'm the eggman...

I’m the eggman…

Här blir man indragen i kryddhyllan

Här blir man indragen i kryddhyllan

Årets grönsaksbild

Årets grönsaksbild

Gubbar på rad

Gubbar på rad

Under en veckas tid så har vi gullat med familjen inklusive alla ungar, lite grannar, städerskan. Huller om buller, lite då och då, sen mellan varven tar vi en promenad eller en ännu längre promenad. Vi letar upp nåt smarrigt streetfood nånstans, kanske slinker vi in i nån mysig trädgård för en kall öl. Sen hem och gulla igen. Vi har käkat de flesta middagar nere i receptionen/hall/lekstuga/vardagsrum. Pappa äter först sen går han och lägger sej. Sen får vi mat vid ett litet bord, det är alltid jättegott. Sen tas bordet bort och en stor grön matta läggs ut på marmorgolvet, resten av familjen tar plats och äter friskt. Man brukar dela tallrik med sin respektive, samtidigt pågår matning av dom små. Detta sker vid 9-10 tiden på kvällen. Vi tittar på, ibland sitter vi kvar och pratar eller så går vi upp på rooftoppen ett tag innan vi knoppar in.

Förrförra årets bröllop mellan Tampi och Shivsngi finns dokumenterat i en fantastisk fotobok

Förrförra årets bröllop mellan Tampi och Shivangi finns dokumenterat i en fantastisk fotobok

Vi fick också vara med!

Vi fick också vara med!

En sån här bild på Bundi med Naval Sagar och palatset måste vi ta varje år.

En sån här bild på Bundi med Naval Sagar och palatset måste vi ta varje år.

Bundi kallas ibland för apornas stad. Men det är färre i år.

Bundi kallas ibland för apornas stad. Men det är färre i år.

Andra lite mindre och nyttigare djur.

Andra lite mindre och nyttigare djur.

Mat serverad av familjen i "kombirummet"

Mat serverad av familjen i “kombirummet”

Pari och Tomas äter god lunch

Pari och Tomas äter god lunch

Papa Ragu äter allra först

Papa Ragu äter allra först

Sist äter resten av familjen

Sist äter resten av familjen

Ibland slinker vi dock ut och förser oss med både det ena och det andra.

Ibland slinker vi dock ut och förser oss med både det ena och det andra.

Mest det ena (special the). Skål!

Mest det ena (special tea). Skål!

Här nere på marknaden skulle vi vilja öppna en ölservering. Not possible!

Här nere på marknaden skulle vi vilja öppna en ölservering. Not possible!

En händelse utöver det vardagliga var Shivafestivalen. En procession med kameler, hästar, sadus (heliga män), diverse färgglada vagnar, utspökade ungar och orkestrar vandrar sakta genom staden till mycket högljudd musik. Det ser ut som en karneval, men är till guden Shivas (förgöraren) ära. I dess spår följer att familjen fastar, att många dricker banglassi (“tillspetsad” yougurtdryck) och annat tossigt.

Lill-Shiva

Lill-Shiva

Procession

Procession

Jag står här och väntar

Jag står här och väntar

Alla sadus verkar inte så vana att rida - lite dålig hållning.

Alla sadus verkar inte så vana att rida – lite dålig hållning.

Utspökade och utflippade ungar går med i processionen

Utspökade och utflippade ungar går med i processionen

Publik

Publik

Här dekoreras det för en helt annan gud. Den muslimska kasten Bhoras väntsr på finbesök av en stor guru.

Här dekoreras det för en helt annan gud. Den muslimska kasten Bhoras väntsr på finbesök av en stor guru.

Bhoras klär sig i vitt.

Bhoras klär sig i vitt.

Snart nya äventyr – stay tuned
Om du vill få mejl vid nytt inlägg (och inte redan finns på listan) så mejla till: tomas.larsson@tle.se

Ungdomsresan – Indien 2016 – Första dagarna i Delhi

Ungdomsresan – Indien 2016 – Första dagarna i Delhi
Våra återanvända flipfop passar bäst.

Våra återanvända flipfop passar bäst.

Nu ere dax igen att åka till Indien men vi har inte planerat eller bokat så mycket mer än att åka till Bundi som vi missade förra året pga Tomas axelskada. Så den första tågbiljetten bokade vi redan hemifrån. Sträckan Delhi – Bundi är ca 50 mil och biljetten kostar 35 kr styck. Men nästa år blir det billigare för oss! Ni får själva gissa varför…

“Same same but different” är ett populärt uttryck i Indien, dels när man inte har exakt rätt vara eller tjänst att erbjuda men vi tycker det passar in på hela Indien. Mycket ändras verkligen snabbt här, alla har mobiltelefon nu, det är redan alldeles för mycket bilar och totalt brist på parkeringar. Motorcyklarna har nu börjat köra på trottoaren när det är trafikstopp.

Transporterna sker oftast på sedvanligt sätt.

Transporterna sker oftast på sedvanligt sätt.

På stationerna används vagnar för gods och bagage.

På stationerna används vagnar för gods och bagage.

I Old Delhi har man ännu inte grävt ner elen, så det är lika trassligt som vanligt.

I Old Delhi har man ännu inte grävt ner elen, så det är lika trassligt som vanligt.

De klassiska brittiska kvarteren är inte anpassade för bilparkering - och det är inga andra kvarter heller.

De klassiska brittiska kvarteren är inte anpassade för bilparkering – och det är inga andra kvarter heller.

Sen ere barerna där man förr kunde slinka in på och ta en kall öl, nu kör man livemusik varje kväll eller tom på eftermiddan, högt som attan! Live musik är väl att ta i, mer typ att en eller två sångare sjunger till karoke-komp, inget vidare och det är omöjligt att prata. Att dom dessutom försöker sig på en del västerländsk musik är än värre, eftersom man ofta vet hur den bör låta. Men Sam’s bar, baren vi ratade på “arga dagen” för två år sen, har inte infört detta ännu så det blev en favorit trots bara 2 besök.
Dom flesta kollade matchen i kricket mellan Indien och Pakistan som Indien vann lätt, puh vilken tur. Vi satt och pratade en lång stund med en man i plastkapsylbranschen från Mumbai som även körde HD, gissa om vi hade trevligt!

Vi är kompisar på Facebook nu. Das gav bra info om cricketmatchen.

Vi är kompisar på Facebook nu. Das gav bra info om cricketmatchen.

De första dagarna har vi alltid tillbringat i Delhi, så även denna resa. Det är skönt att komma till samma kvarter och hotell där man är igenkänd, men samtidigt nästan lite kusligt att vara stammis på ställen i en stad som Delhi.
Det är också skönt att bara strosa runt och göra ingenting ett par dagar. Efter att ha haft en helt full kalender har vi inga måsten. Kvarteren i Pahar Ganj där hotellet ligger är ganska turistiska eftersom se ligger precis intill järnvägsstationen, men också så mycket av det vardagliga Indien.
I “city” (som egentligen inte finns i Delhi) ligger de gamla brittiska kvarteren och en ganska stor park i mitten med en metrostation under. Den har mer och mer utvecklats till att bli ett tillhåll för unga kärlekspar, liksom många andra parker. Det är en sak som förändrats mycket under våra år i Indien.

Bibo paparazzi: Oj oj vad dom tar i.

Bibo paparazzi: Oj oj vad dom tar i.

Att fotografera och att bli fotograferad är fortfarande eller ännu mer populärt än någonsin men dom klarar sej numera fint utan att vi är motiv eller trycker på knappen.

Selfiepinnen tar över vår roll.

Selfiepinnen tar över vår roll.

Om man blir dyblöt spelar ingen roll, bara det blir en bra bild.

Om man blir dyblöt spelar ingen roll, bara det blir en bra bild.

Ännu blötare ....

Ännu blötare ….

Tur för fotografen att brunnen var tom.

Tur för fotografen att brunnen var tom.

Vi kan också!

Vi kan också!

Filt, långkalsonger, underställströja, fleece-tröja har vi inte behövt ännu, mycket på grund av att det är över 30 grader. Men man måste bära på det. Så även annat vi tagit med för alla eventualiteter: MC-jacka, – byxor, -handskar, -kängor och hjälm ….
Det är klart varmare i år är när vi var här för två år sedan vid samma tid.

Nu åker vi vidare ....

Nu åker vi vidare ….

.... på nattåg med sleeperclass mot Bundi.

…. på nattåg med sleeperclass mot Bundi.